allt
Det är ganska lustigt hur allt kan ändras på så kort tid. "You make me feel" var mitt allt. Jag fick mycket strunt av alla när vi inte var vi längre. Många antog vissa saker och hoppade till olika förklaringar som bara jag visste förklaringen på. Jag vet att jag tog åt mig all skit och trodde att allt var mitt fel. Men det var det inte, och det vet jag nu. Hur mycket man än håller någonting hemligt så kommer det ändå alltid fram ändå. Det var inte jag som avslutade "you make me feel"....
Ibland funderar jag alldeles för mycket, spekulerar och vänder in och ut på mina tankar för att komma på alla möjliga förklaringar på vad som har hänt i mitt liv och varför. Först brukar jag ta all skuld på mig själv, men efter ett tag när jag har lugnat ner mig så luskar jag reda på dessa förklaringar till varför allt händer. Ibland kan jag tycka det är orättvist att jag hela tiden råkar illa ut. Men det är kanske bara så jag känner det. Finns det någon mening till allt? Jag menar när man träffar någon så planerar man ofta sitt liv eter varandra och ser möjligheten att detta kanske är "det" Men jag har lärt mig nu att så fort nåt fel händer så kan man bara vända på klacken och gå åt andra hållet.
Egentligen vill jag bara skirka ut vad jag tycker och tänker, men jag låter det vara. För jag har lärt mig att låta det vara, jag vänder på klacken och går helt enkelt, för jag har blivit förd bakom ljuset.....
Kommentarer
Trackback
