långsamt farväl
Egentligen är jag inte ledsen, jag har kommit på min känsla, jag är arg. Arg som ett bi. Att du inte förstod och mest för att du totalt struntade i det. Jag är arg på mej själv, arg för att jag kanske redan har gått vidare. Eller så kommer det som en stor smäll i huvudet, en dag som denna. Jag är arg för att du är dum. Jag är arg för att ingen förstår det jag har förstått så länge. Jag är arg för att det anses att vara själv är samma sak som att vara ensam. Jag är arg för att ingen förstår hur jag känner, hur mycket jag än pratar eller skriker så verkar det gå in och ut genom folks hjärnor. Jag är helt enkelt arg. Men jag kan inte ljuga för dej... Såhär är det. Och innebär det då att du inte ens kan klämma ut ett "hej" så är jag fanimej ARG för det också....
Igår var jag mest otroligt GLAD för jag hade otroligt roligt. Roligaste utgången på väldigt länge och de har jag systrarna B att tacka för. Trillade hem kl 0430 tiden, och åkte nog med världens minsta taxi bolag men också världens bästaste, trevligaste och roligaste..Kjell-åkes taxi, och kjell-åke själv var en riktigt trevlig filur. Men man mår som man förtjänar som PN sa. Och jag mår kanske inte det bästa idag....
När man vaknar kl ett så är ju inte släktmiddag kl fyra det första man känner är så där jätte lockande, men efter en liter vatten så var jag helt på banan igen.
Hus i helvete...mm det e ungefär mitt hem det. Eller inte mitt "hem" men nästan...att de bara orkar.. Jag är nog min egen familj för tillfället. Och jag klarar det ganska bra.
Sitter nu och väntar på att P ska ringa och berätta något roligt så jag kan bli lite gladare....
Kommentarer
Trackback
