Ingen vet, det jag vet...EN HEMLGHET
Hemlisar...sådana har man haft ända sedan man bara kunde kräla, och jag måste säga att det är nåt speciellt med små hemligheter. Det kryper i hela kroppen, och jag har en som INGEN vet. Underbart. Denna ska hemlighet ska behållas hemlig så länge som möjligt...jag har lovat. Jag är bra på att hålla hemligheter, det är jag, jag ligger och ruvar på en massa ska ni veta. Det finns många man hade kunnat sätta i skiten... ha ha. Men varför skulle man? Hemligheter är nog det bästa jag vet....
Jag förklarar härmed mig som vuxen. Det är nog dags nu, jag tycker nog att jag har varit det ett tag nu. Det är snart 2 år sedan jag lämnade mitt lilla barnhem, och jag måste nog säga att jag har klarat mej alldels utomordentligt bra, helt ensam...Eller ensam och ensam någorlunda. Jag har bott med två människor i mitt liv. Först har vi en panikinflyttning hos ett X, som nog var den sämsta ide som kommit upp i mitt huvud, sen har vi en annan panik flyttning till än kär vän S, när man ville bort från den andra panikflyttningen, sen har vi en tredje PANNIIIIK flyttning, när man ville tillbaka till det gamla men utan X, min lägenhet alltså. Och där bor jag nu och har snart gjort i ett år. Och jag trivs, trots att jag inte riktigt fått upp tavlor än, men jag försöker plocka vuxen poäng, belive me. Sen har vi mitt nya jobb som jag förövrigt ÄLSKAR. Det är himlans roligt. J är väldigt snäll...Hon och jag skrattar gott.
Har du kännt att du lever ditt liv men inte lever ut det? Jag känner inte så längre. Jag är glad. Allt ordnade sej tillslut. Det finns nog ingenting jag vill ångra pga att jag har fått en hel dröse erfarenheter, och de är bra, för de har hjälpt mej att ta mina steg i rätt riktning i min fart, sen får man ju alltid busa till det på vägen....
Jag förklarar härmed mig som vuxen. Det är nog dags nu, jag tycker nog att jag har varit det ett tag nu. Det är snart 2 år sedan jag lämnade mitt lilla barnhem, och jag måste nog säga att jag har klarat mej alldels utomordentligt bra, helt ensam...Eller ensam och ensam någorlunda. Jag har bott med två människor i mitt liv. Först har vi en panikinflyttning hos ett X, som nog var den sämsta ide som kommit upp i mitt huvud, sen har vi en annan panik flyttning till än kär vän S, när man ville bort från den andra panikflyttningen, sen har vi en tredje PANNIIIIK flyttning, när man ville tillbaka till det gamla men utan X, min lägenhet alltså. Och där bor jag nu och har snart gjort i ett år. Och jag trivs, trots att jag inte riktigt fått upp tavlor än, men jag försöker plocka vuxen poäng, belive me. Sen har vi mitt nya jobb som jag förövrigt ÄLSKAR. Det är himlans roligt. J är väldigt snäll...Hon och jag skrattar gott.
Har du kännt att du lever ditt liv men inte lever ut det? Jag känner inte så längre. Jag är glad. Allt ordnade sej tillslut. Det finns nog ingenting jag vill ångra pga att jag har fått en hel dröse erfarenheter, och de är bra, för de har hjälpt mej att ta mina steg i rätt riktning i min fart, sen får man ju alltid busa till det på vägen....
Kommentarer
Trackback
