räknar ner dagarna....
Ännu en vecka har passerat av jobb, och den har gått riktigit snabbt...Och jag kaan ju baara säga att jag räknar ner dagarna tills vi åker. SEMESTER gott folk, tove ska p semester. Ville barra påpeka denna underbara händelse som snart händer.
Jag skriver inte de dubbla bokstäverna med flit, utan det är vaad vi kallar en cp data, och jag orkar verkligen inte ändra.
Idag är detlördag, igår vaar det tfrredag och då var vi i malmö på födelsedaagfest, trevligit trevligt, faast man var vuxen och körde, men det var det värrt, när man får vakna upp i sin egna lilla säng. Eller egna och egna, i min och tjernströms säng. Jag har flyttat hem men har iinte bott hemma en enda natt. Så vi praktiskt taget bor ihop, men det e väl trevligt. Ikväll blir det party party med någon ssom jag saknat möe, jo, myyyyyyyran =) det var så längesedan du och jag var ute på banan och vi har alltidlika roligt. sså snart ska jag bege mej till systemet och sen hem, till mitt riktigta hem alltså :P
En annan sak som harr hänt är ju att jag har gått och blivit blond igen. Och koprt hårig, mycket kort hårig. Och ännu blekare ska det tydligen bli för nu ska man vara modell igen! Men det e alltid lika roligt.
Visst nu är det inte du och jag längre, jag tror vi båda märrker förändringen, och jag är besviken på dig, för mycket. Saker som du sagt och saker som du gjorrt. Ingenting försvinner lätt bara föratt man får höra ett förlåt. Du måste ändra på dej för att jag ska tycka "någonting" För ett halvår var det inte så här alls, du har förändrats en massa och jag gillar det inte, vi tänker olika du och jag. Saker som jag tycker är rätt och så jag tycker att man ska betee sej, det tycker inte du. Tog vår vänskap slut här? Jag vill prata om de saker som jag blir ledsen för, men du vill bara lämna allt. Då kommer det aldrig att funka. Saker har värde för mej, du måste nog ta och förstå det. Jag har gjort allt för dej, för att tdu ska må bra och nu har jag kommit till den punkten då jaag känner: "och vad tjänade det till?" Allting gick i kras den där helgen, allting, mangör inte så. Precis som man inte snackar strunt till någon jag tycker mycket om, likadant ssom man inte slår mej, likadant som man inte ljugerför mej, (ja jag kanske tror att du ljuger), för det är så mycket som går fel och som inte funkar när det gäller dej och mej. Jag har blivit mycket konundersam, det finns saker man gör och inte gör mot sina vänner, och om maninte vill förrlora dem så bättrar man sej, men det veerkar som om det är ute med oss. Jag vill ha en förändringen men verkar aldrig kunna få den, och ja jag vet att jag inte är nåågon ängel heller, men du sårade faktiskt mej den där helgen, det var droppen, det var liksom annorlunda. Det är därför jag försöker hålla avständ, men vill ändå reda ut allt, som jag dessutom tror du behöver göra med många andra med. Man behöver inte alltid vara arg, ledsen och tro massa saker. Ta tag i det ti stället. Detta kanske är elakt skrivet men jag tror nog inte du förstår att jag tycker om dej en väldigt massa och har haft mycket tkul med dej och hoppas på mer, men detta är exakt vad jag känner. Jag vet precis när allt ändrades och det vet du nog med. Du säger att du ärrädd att förlora mej, men om vi båda ska varra ärliga mot varandra så är det ju på väg att hända, v..vi kommer inte att finnas mer. Och då kan jag ju inte låta bli att fråga mej själv, varför?! Det var preciss som du inte var gla för min skull när jag fann kärleken,jag kan ju ställa mej frågan, vill du förstöra? Jag tycker så mycket om dej och jag vill att detta ska ordna upp sej, men du är inte du längre, och jag är kanske inte jag längre, det känns som jag inte vet någontting om dej längre, men samtidigt berättar du ingenting, du kanske inte vill att jag ska veta? Jag undraar om detta kommer ordna sej eller vi bara ska låta det rinna ut i sanden? Jag vill prata men inte du och det lämnar oss nog...ja ingenstans s jag sätter PUNKT FÖR DET HÄRA!
Nu skulle man kanske röra sej....
