taw

I Fredags fann jag mej själv att göra det som alla människor hatar att göra, stå i kö. På coop på väla, som nog måste vara den absolut tråkigaste affär att jobba i, ren men otoligt tråkig. Dessutom hittar jag aldrig någonting och tycker att allt är jätte o organiserat, toapapper bland osten och kryddor bland barnmat? I alla fall när jag äntligen hade hittat det jag verkligen skulle ha, och gått förbi godishörnan utan att hoppa ner i närmaste påse, så skulle jag då välja kö. Detta är en mycket klurig sak, och man blir oftast lurad, men jag valde såklart den med minst folk, jag ställde mej bakom Ulla och Carl-Olof. Ja, de var deras namn, de skrek nämligen på varandra HELA TIDEN. Och det skulle jag aldrig ha gjort, för bakom Carl-Olof var där en vagn som nog innehöll stort sett hela Coop. Jag tittade snabbt åt höger men kassörskan satte snabbt en skylt där det stod NÄSTA KASSA. Och jag var fast bakom denna enorma man, fru och deras coop kund vagn. Jag började så smått fundera när jag märkte att Ulla gjorde ett försök att ta upp en liter mjölk, men förgäves och tappade den igen, (här kommer jag aldrig ifrån), Carl-Olof tog saken i egna händer och stötte bort frugan och slängde upp den ena saken en efter en, och Ulla ställde sej snällt och väntade för att betala. Och en tanke slog mej, jag som själv jobbat på Ica det är alltid de gamla gubbarna som packar upp och damerna står där och väntar snällt för att få betala sin 299,50. Det slog mej att så vill jag ha det när jag blir gammal och skrupplig. En gubbe som gör skitgöran. Och jag log mot Carl-Olof och han fortsatte glatt lava upp varor medans Ulla skrek hur långsam han var....