taw

När jag känner att jag behöver tänka eller bara var för mig själv så gör jag som "Thelma och Lousie" Och då menar jag inte köra ut från ett stup, som för övrigt är helt ologiskt. Utan nej, jag bara kör, kör och kör. Det har blivit mycke ensam körning på sistonde, eftersom min trogna vapendragade emigrerade till berget av var. När man bara kör och kör, så kommer känslan av att man kör bort från allt som gör att man mår dåligt och kör vidare på en väg om tro där allt ska bli bättre i slutändan. Man kommer bort, för ett litet tag. Och den känslan, den känslan älskar jag...