igår
Igår var det trevligt, familjen Blomma och vår familj hade slått våra kloka huvuden ihop och skulle gå på "Hipp Hipp" i lund, trodde jag, men nej till min stora besvikelse var det något trams som hette "500" och jag saknade genast Tiffany och Kajan. Men som den snällaste människa jag är, tänkte jag i alla fall ge det en ärig chans. Väl inne i salen så får jag ett kort där det står att jag är numera Glen Miller, fine tänkte jag och ansträngde mej till det yttersta, utan något cread alls. Till slut lugna jag ner mitt irriterade jag, och kom fram till att de där gubbarna på scen är ganska roliga, med eller utan förklädnader. Alla överlevde detta ståhej, och vi åkte hem till familjen blomma, åt gott, som papporna hade lagat, också till min stora besvikelse, för mamma-blomma gör underbar mat, i alla fall så bäddade jag och S ner oss i sängen och kollade "biblen" Jag grät.... Senare tog jag tag i mitt liv och åkte till flippan, som jag för övrigt kommer sakna så mycket. Rolig kväll, och innan jag gick hem fick jag en kär komplimang som jag tänker leva på resten av mitt liv....det var min lördag kväll det...
Jag har också börjat tänka till lite. Jag har nu något att verkligen se fram emot, och jag gillar känslan, därför tycker jag inte om känslan av de människor som på nåt sätt vill dra ner mej i skiten igen. Säg mig varför, varför ska jag hjälpa och hålla på dessa olika hemligheter, varför ska jag bli iblandad i strunt som jag inte ens ÄR inblandad i, inte vill jag de heller. På nåt sätt hamnar jag ganska ofta i dessa situationer, och jag säger: låt mig vara. Jag ska hjälpa där och här, är det inte just du som frågar så är det någon annan som frågar, och ibland undrar jag, varför? Vad får jag tillbaka? För det var längesedan jag såg någon som verkligen uppskattade det man gör. Och det är ju faktiskt nästan rent ut sorligt....Ibland undrar jag om man ska sluta ha sina hemligheter? Om man ska sluta hjälpa till? Om man kanske bara ska börja vara en enda självisk egen person? Vad tycker just du?
Kommentarer
Postat av: Yasse
Men taw då.. Vad ere nu som har hänt?
Om du känner såhär tycker jag du ska säga det till dom du menar istället för att gå runt som en martyr... Folk är säkert inte ens medvetna om att du känner på detta vis. Om jag är del av din frustration vill jag gärna veta det iallafall.. De flesta är ju inte tankeläsare. Ses senare..
Puss
Trackback