taw

Efter en lång dag av hårt jobb så satte jag mej på bussen för att pusta ut, ganska skönt att åka buss. Man försjunknar liksom i sina egna tankar. Tog upp två platser på bussen, ganska tomt ändå, men sen började ju strömma på folk, men jag tog mej friheten att fortfarande ha min väska vid sidan om mig. Där satt jag helt försjunken i mina tankar om nya handdukar och badrumsmatta, då jag hör något pip, tittar vid sidan om mig men ser faktiskt ingenting, så fortsätter sätta upp min badrumside ide i huvudet. Då känner jag att någon rycker i min arm, jag tittar minst "tvåhuvuden" nedåt och ser världens minsta människa jag någonsin sätt. "Får jag sitta här"? "Självklart" säger jag och hon hasar sej upp på stolen, ser ungefär ut som den reklamen på tv när bebisen ska klättra upp för en fotölj. Jag kunde inte låta bli att stirra lite men kom snart på, hur ska jag göra när jag ska gå av? Nu blev det genast jobbigt och jag radade upp olica scenario i mitt huvud om hur jag skulle göra. Antingen skulle jag kliva över denna pytteknyttelillamicromini person eller bara fösa undan henne. Gröna bussen närmade sig tågagatan och jag blev helt svettig och nervls. Plingade på den gula knappen, den lilla personen såg det inte ens. I och med hennes lilla nake så kunde hon inte vrida sej, så tillsist blev det alternativ ett. Jag har idag klivit ÖVER en person. Och låt mej då poängtera att jag är 164 cm lång. Jag har uppnått något stort idag.