skolbänken
Första veckan i skolan är avklarad och jag känner att jag trivs. Pendla är faktiskt ganska skönt, jag har hittat min plats i den TYSTA kupen, och känner själv hur jag blänger som en tråkig gammal tant på alla männsikor som jag tycker andas för högt.
I förrgår fick jag ett skadeglädje ögonblick. Efter jag åkt tåg och satte mig på den enda lediga platsen på bussen, som jag vägrade ge upp till tre engelska flickor med mamma, så började den yngsta flickan använda alla pelar i bussen som ett klätterträd, tillsist hade hon stängt in sig i ett hörn med pelen mellan knäna och var så nöjd, för att hon kom upp och dessutom fick hon åka baklänges. Men bara det, när britt-familjen skulle av bussen så visade det sej att det var nog ingen bra ide att leka klätter träd för den lilla britten hade nämligen fastnat. Jag kände hur elakheten grodde i mig och hur ett fniss genast var på mina läppar när mamman desperat försökte dra i flickan som skrek, och mamma skrek samtidigt på bussflickan, stop stop, my baby is stuck, please help....
gymhändelse
i fredags så kände jag att jag var tvungen att lyfta på mig, så det gjorde jag och tog med min rosa cykel till gymmet.
Det var jag och fem killar i förhoppning till att bli muskelknuttar. Jag ställde mig på en ny maskin i förhoppning om att den skulle bränna kalorierna åt mig, då jag plötsligt blev avbruten i min gång av att högt vrål, jag blev så paff så jag tappade lurarna jag hade i öronen, vilket resulterade i att min mobil, hamnade rakt ner på bandet och flög rakt i i huvudet på den vrålande relativt svettiga killen. Jag skuttade snabbt ner från den avancerade maskinen till en lite mindre, mer passande för mig. Vrålgrabben som sen följde efter mej med min mobil i handen, som jag hade övergett i panik, förklarde för mig att jag kanske skulle ta det lite försiktigt på bandet om jag nu var "nybörjare" Jag förklarde genast att jag inte alls var nybörjade och att han behövde inte vråla så mycket, "vi är ju faktiskt på en allmän plats"
Nu är det inte långt kvar tills mitt allvarliga liv börjar, skolan! Och jag ska väl i stort sett bli en malmöit....jag hatar malmö. Underbara J öppnar sitt hem för mig, och det verkar väl vara en bra ide, förutom att jag är livrädd varje gång jag ska gå utanför dörren. Om jag tänker efter så har jag blivit mer rädd för alla möjliga saker, eller kanske mer paranoid. I fredags började jag springa upp för tågabacken för jag var helt säker på att det låg fem galna männsikor som rymt från ett mentalsjukhus i buske nr tre....
F är hemma igen, vilket är underbart, dessutom när hon kommer med roligt skvaller " vad var det jag sa"
M var hemma några dagar med, vilket var totalt underbart
Y kommer hem i veckan, efter en hel sommar utan hennes närvaro, hon och jag hatar världen tillsammans.
S var hemma nu från berget av var, och vi körde old style.
Underbara J kommer hem i morgon igen...
En liten uppdatering från moi....
Det var jag och fem killar i förhoppning till att bli muskelknuttar. Jag ställde mig på en ny maskin i förhoppning om att den skulle bränna kalorierna åt mig, då jag plötsligt blev avbruten i min gång av att högt vrål, jag blev så paff så jag tappade lurarna jag hade i öronen, vilket resulterade i att min mobil, hamnade rakt ner på bandet och flög rakt i i huvudet på den vrålande relativt svettiga killen. Jag skuttade snabbt ner från den avancerade maskinen till en lite mindre, mer passande för mig. Vrålgrabben som sen följde efter mej med min mobil i handen, som jag hade övergett i panik, förklarde för mig att jag kanske skulle ta det lite försiktigt på bandet om jag nu var "nybörjare" Jag förklarde genast att jag inte alls var nybörjade och att han behövde inte vråla så mycket, "vi är ju faktiskt på en allmän plats"
Nu är det inte långt kvar tills mitt allvarliga liv börjar, skolan! Och jag ska väl i stort sett bli en malmöit....jag hatar malmö. Underbara J öppnar sitt hem för mig, och det verkar väl vara en bra ide, förutom att jag är livrädd varje gång jag ska gå utanför dörren. Om jag tänker efter så har jag blivit mer rädd för alla möjliga saker, eller kanske mer paranoid. I fredags började jag springa upp för tågabacken för jag var helt säker på att det låg fem galna männsikor som rymt från ett mentalsjukhus i buske nr tre....
F är hemma igen, vilket är underbart, dessutom när hon kommer med roligt skvaller " vad var det jag sa"
M var hemma några dagar med, vilket var totalt underbart
Y kommer hem i veckan, efter en hel sommar utan hennes närvaro, hon och jag hatar världen tillsammans.
S var hemma nu från berget av var, och vi körde old style.
Underbara J kommer hem i morgon igen...
En liten uppdatering från moi....
