Kors i taket!!!
Nu sitter jag här, och känner att jag faktiskt har varit smått duktig i dag, jag har snickrat i hop en IKEA hylla, nästan alldelas själv, men jag måste nog erkänna att när jag hade kommit halv vägs så såg jag att jag hade vänt på den, så isär med allt igen, inte lätt, men beskrivningarna ser ju också ut som en karta över makedonien...I alla fall, klar med den, sen hängdes det upp spegel och smink spegel...Så nu är det mer som ett hem, ska bara upp med tavlorna med, sen e det minsann klart.
Amenone och Nemo är nog sjuka, de är i alla fall liv rädda för mej, trots att jag göder dem så in i. Ja, de simmar i alla fall.
Sen är jag också ganska stolt över mej, för hör och häpna folk så har jag inte en enda svart sak på mig idag, jag vet, det är konstigt att tro men ses vi på banan så ser ni det med era egna ögon.
En annan sak är ju att mitt hår, ja det vill jag helst bara raka av, jag hatar den längden jag har nu men jag ska hålla det, jag ska låta det växa ut, jag har värsta Börje salming frillan, det e jag det. Uschjamej!
På tisdag är det middag här med Familjen Tjernström och Familjen Svensson - Carell, det kan nog bli mysigt, och beställning från Tjernström så blir det råå biff. Första middagen i min lilla lya.
OKEJ, jag har glömt att berätta om DAS bombnedslag som inträffade i torsdags eftermiddag, som alla vet så var det ju storm ute, och mamma gick förbi min lägenhet och såg att fönstret typ stod på vidgavel, INBROTT, tänkte hon men ack nej, det vara bara vår förra hyresgäst, som glömde stänga fönstret ordentligt innan han flyttade härifrån, så nu när det varit storm så hade de slått upp, och blåsten hade vält ner alla mina vaser, ett enda stort hav av glas, sen vatten...det ska vi ju inte ens behöva tala om, ÖVER HELA JÄKLA GOLVET! Och min matta , jo den var himla fin, och fortfarande blött, stolarna fulla med glas...och ja...man kan ju bara fortsätta, tänk om vem som helst hade sett det och bara tagit allt jag hade, det är tur att människor är så ansvarsfulla, mina fina saker...men ganska komiskt att någon kan fortsätta förstöra även fast personen inte finns. MEN....nu är här i alla fall mega fint igen, trots mammas och mitt upplösningstillstånd som vi befann oss i....
Jag vet att jag är besvärlig, men du får tänka på mig, jag är ensam, det känns ensamt, och jag saknar "mjuka kinderna", det finns mycket belastning. Och veta att man är ledsen och sen inte få någon som håller om en, det gör ont. Du gör ditt bästa och det kanse är svårt för dej eftersom du också har förlorat en som du stod väldigt nära, men vi får helt enkelt finnas här för varandra, för det finns nämligen många som har lämnat mig, jag vill inte att du ska bli en av dem....
Mormor fattas mej....
Kommentarer
Trackback
