taw

Trötthet. Ja det är väl den känslan jag har för tillfället, min kropp orkar inte kånka runt på 250 kilo varje dag, ta och dela det på fem så har vi mej. Så det börja bli lite ansträngande. Min rygg pallar inte trycket helt enkelt. Sen kanske inte det är så himla roligt att  vi går mot vad man kallar "mörkare tider" och dem vill inte jag veta av klockan sju på morgonen varenda dag hela vintern. Inte det minsta lockande alls faktsikt. Men sen kommer ju dilemmat; man vill ju inte lämna ett fast jobb, med bra lön och alla förmåner. Men vad fan... 

I alla fall så har jag semester nästa vecka, eller jag e sjukskriven. operation nr 2. KUL. Sen går det några veckor sen åker jag i väg och det ska faktiskt bli helt underbart skönt. 

Kanske ska åka bort till jul me, med familjen Tjernström ( vad har jag gett mej in på), kommer ju bli roligt. :P ha ha. Inteen lugn semester med andra ord. 

Om du tänker riktigt ordentligt, så kommer du på att mycket av ditt liv har bara passerat framför dina ögon. När du trodde att du älskat en hel bunt med människor så har du inte det.  Jag kan räkna mina kärlekar på en hand. En var en lek som inte varade länge, en annan var en lek jag lärde mej mycket av. Den tredje leken var spännande och fartfull, den leken gillade jag. Nästa lek var en sådan lek som bara kan sluta på ett sätt, att någon slår sej, det var en farlig lek. Och leken som man befinner sej nu i, det är en trygg lek. Jag tror det är de som kallas kärleken.  Jag tror nog bara att jag tyct om två pojkar i hela mitt liv... ni vet sådär på riktigt. Så att det känns i hela kroppen. De är dem som får mej att skratta, en barndomskärlek och min vuxna som bara växer hela tiden. Det är så det ska vara...