taw

Jaha, snart har halva veckan gått och det e ju alltid skönt! Bröllop i helgen, ska bli mys. Igår var jag och sandra på väla, mycket pengar spenderade men men det hade man råd med denna månade, sen var et mys. Idag har jag och min darling yassi myst, på väla och lite annat. Imroogon blir det fika med Caroline, längesedan vi sågs, sen så blir det greys som vanligt med Yassi.

Jag vill härifrån....KUL!

Ja, idag var dagen... vi gjorde det. så jäkla trött på en människa som är 23 år som inte kan ta sitt ansvar, och som dessutom säger att man ser ut som en polsk hora, när det själva verket är han som är en tredje dels polsk ? Ha ha. Så idag tog jag och sandra våra kloka huvuden och gömde oss i en skomakarebutik med flabb i käften, sen satte vi den snygga saken utanför hans dörr, himla svårt att gå 200 m med den i handen. Väldigt! Tydligen e det de om man e 23 år. Men och andra sidan kan man ta bort 2 framför. Ja så nu har jag också varit lite barnslig. Så det var roligt.

jaha, vad ska man säga. Jag har äntligen börjat jobba igen, körde ett 12 timmars pass ogår 7 till 7 så att säga. Snart e veckan redan halv vägs och sen så e det massa party i helgen, först på mölle expressen och sen vidare på maskerad. Kul, men fy vad ful jag kommer att vara. men det kommer alla vara. Sen ska jag försöka klämma in ett möte med hedvig med, på fredag kanske?

Jag och sandra smoder på vår kupp, vi är bra på att smida planer vi.

Sen har man fått reda på att man fortfarande kan underhålla tråkiga personer, kul, sätter man din hjärna i en fågel så flyger den garanterat baklänges.

Nej om man skulle kila in i duschen, sen hem till Yasse! Måste ju kela med dolce lite med. =)

Jag vill inte mer....Idg gjorde jag ett försök att gå till jobb, jag svimmade ...kul...nej! I alla fall så ska jag på massage ikväll och rensa ur alla gifterna ur min kropp? Så nu fortsätter jag att vila och kurera mej från min halsfluss för det är ju så himla "kul"

Idag har jag varit ute för första gången på en hel vecka, och då red man islandshästar i tre timmar, så nu e jag helt slut, fortfarande sjuk, men jag ska fan ta mej jobba imrogon i alla fall, jag skiter i detta nu. Jag ska jobba, fortsätter gå på alla mina piller som jag fått, men en sak: jag har glömt näsdropparna hemma, jag dööööööööööööööör! Men men....mys med pojken idag inte pussats på en hel vecka, sjukt konstigt när det är det vanligaste på dagarna.
Jätte mys idag, Eu i går var ju en sjuk katastrof, det blir bara sämre och sämre för var år, visst lebben sjöng bra och så, men tvåan? Ukraina, ipen man i silver. Jaja...vi tävlar i musik, eller hur? Vi-tävlar-och-alla-östländer-ger-poäng-till-östländer. Tråkigt värre. Finland var grym. stackars Sverige!

Nanna kudde med Kusse!

Ja, vad ska man säga. Jag sitter nu här för snart femtedagen i rad, och är smått JÄTTE irriterad. Jag har halsfluss, och det e fredag, och mina vänner heter panodil, ipren och kåvepenin. Trogna är dem, men inte fan hjälper dem.
Resume är att jag hade nog aldrig klarat av det här med Big brother. Men tur är väl det.

Hoppas i alla fall att jag ska bli bättre tills på söndag, för halsfluss eller inte, det ska ridas islandshästar i skogen HELA DAGEN! Flera timmar, hoppla hoppla säger jag. och kul ska det bli. Tre panodil, en ipren och två kåvepenin så svävar jag på moln och kommer klara det utmärkt. Rida är som att cykla helt enkelt....

Jag tror faktiskt jag ska göra uppror lite till min sjukdom idag och göra en promnad runt kvarteret. Ja...jo det ska jag minsann göra. Eftersom jag för första gången har klarat att ladda min ipod med nya låtar. sjukt stolt e jag faktiskt. Jag är nämligen vääääääldigt oteknisk! Mamma oteknisk kallas det!

PUSS!

"Folk ger upp för lätt nu för tiden, folk har slutat kämpa" Jag hör tjatet hela tiden. Överallt! Radio, tv, tidningar, experter, tyckare och folk på stan. Alla tycker att vi i dag har för lätt att lämna våra förhållanden, att vi inte riktigt kämpar oss blodiga och svettiga för att rädda det. Är jag den enda i världen som tycker att folk kämpar FÖR hårt?! UPPENBARLIGEN! Det finns inte mycket som får oss att må så dåligt som ett kasst förhållande. och alla vet vi att "mister du en så står dig tusen åter" Så när den allmäna normen säger att vi ska kämpa tills vi är så olyckliga att vi bara inte kan ta mer smärta, så måste jag säga ifrån. Andledningen till mitt lilla vredesutrbrott är att jag stöter på väldigt många som håller ihop "bara för att" "För att vad" undrar jag? "Det bara är så, har varit så, ska vara så" Feghet eller möjligen lathet - säger jag. Vi slipper vara ensamma. Slipper anstränga oss för att hitta någon ny. Slipper såra den andra - trots att vi i längden inte gör något annat än att såra. Min idol Dr. Phil säger i sin bok "Finn ditt autentiska jag" att vi alla har en möjlig maximal lycka. Att söka den lyckan är inte som många tror själviskt, utan det enda sättet att bli en fullkomlig människa gentemot dig själv och därmed din omgivning. Låt mig beskriva det på mitt sätt: Vi har alla ett glas. Ju olyckligare vi är desto mindre har vi i vårt glas och desto svårare får vi att bjuda andra på det vi har i gaset. Så lever vi ett halv taskigt förhållande (eller har ett jobb vi inte trivs med eller vänner som inte tar fram det bästa i oss) är vårt glas halvfullt, så vi snålar med innehållet. Följer vi vårt hjärta och söker den där lyckan, ja då fylls glaset och vi kan bjuda alla runt omkring. Och nu menar jag inte att vi alltid ska jaga efter nåt bättre och ballare. Jag vet att ett förhållande inte kan vara rosenrött hela tiden. men det ska kännas rätt i HELA KROPPEN, även om det är motigt ibland. Det ska alltid finnas ett klockrent svar på varför ni faktiskt är tillsammans (och då gills inte "för att det bara är så"!) även om det kan vara svårt. Är förhållnde mer tärande än givande - ja, då har jag i ärlighetens namn svårt att förstå att man stannar. Oj, jag glömde "för att" var det ju...
Visst finns det kriser som är värda att ta sig igenom. Och finns det barn med ibilden är skäligt att tänka en extra gång. "Kan jag fylla mitt glas i det här förhållandet?". Finns det en möjlihet till att det är värt att kämpa, göra allt, kanske till och med svettas och blöda. Finns det inte, är det dags att ge upp. För har mamma och pappa halfyllda glas blir det svårt att bjuda på barnet. Men de paren jag pratar om, som gör mig frustrerad nog att skriva en krönika, det är unga människor utan kids, som har alla möjligheter i världen att fylla sina glas till bredden, men avstår från det "för att". Det är hellre lite småbittra vid 25 än ger sig ut och maxar sin potential. Ni hör ju, it doesn`t make sense. Får man bjuda på ett glas? SKÅL!

...eller bara älska göteborg.

I alla fall, igår var det jag och älckling som bestämde oss för att gå på bio. Och det gjorde vi och bankade oss framför hata göteborg med varsin tasty house påse. Mys. Förutom att jag fick världens längsta person framför mej, och robban fick ett hånglande par. I alla fall filmen var jätte rolig och verkligen bra. Och helt paff blev jag när min kusin dyker upp och spelar huvudrollen i dåtiid, och står och gråter vid en grav, JAHA, tänkte jag. Min kusin är urgullig, ett enda stort Magnus ansikte på hela biografen, jadå. Den var mega bra i alla fall, och man kände ju igen en del om man säger så. Helsingbor är vackert, det e de!

Älsklingen håller på att koka ägg och det går sådär halbra, oc man kanske ska nämna att han precis grillat osten som låg i frysen med, i micron, så nu får vi smält ost :P För söt alltså.

Igår hämtade jag min firre, som fanns kvar av två, amenenone, hoppas han inte dött en, för idag ska jag på väla och handa en till liten kompis, trots att det har minne på tre sekunder, skålen är inte en skål utan ett hav och nya möjligheter. Nej nu ska ma ut på väla om man hittar en su till sin chi. Hejdå!